Det är nätter (är det natt än?) som denna, när jag fastnar i något meningslöst på datorn istället för att sova min så väl behövda skönhetssömn, som jag blir som mest nostalgisk. Förflyttar mig till andra tider och platser i mitt liv. Vissa finns så tydliga i minnet, en återkommande är sommaren 2010, i Berlin, med Gabbi. Det är framförallt området dit hon flyttade efter att ha bott hos mig, ett wg på Weserstrasse, och en speciell tid, säkert bara någon vecka i juli, och alltid natt, som jag kan minnas nästan fysiskt. Sanden på golvet i deras vardagsrum. Caipirinha. Badrummet utan lampa med duvor som flög in från taket. Gården som alltid vad beckmörk på natten när man låste upp cykeln. Att cykla i Görlitzer Park utan cykellampa och försöka undvika att cykla ner i dammen. Värmen, värmen, mörkret. Och nostalgin inuti nostalgin, den som redan då låg tjock över området från våren och vintern innan.
(Förlåt att jag snodde lite bilder från dig, Gabbsan!).
Vad fint! Nu blir jag sugen på att åka till Berlin och bo utomlands igen...
SvaraRadera