Kom och köp! (lyssna)

Nu blir det skamlös reklam!

Som ni ju vet så håller jag på med ett program på studentradion, Kulturkoftan, tillsammans med Rebecka, Malin och Susanna. Gå gärna in och lyssna på våra program, de ligger inte uppe så himla länge men just nu finns det ett om balkan- och klezmermusik, ett om bollywoodfilm, ett om opera och balett i samtiden och ett om nobelpriset i litteratur. Och de är faktiskt bra! (skryt). Vi har blivit så himla mycket bättre sen vi började förra vintern. Klicka här, och tryck sen på mappen där det står kulturkoftan.

Idag klockan 16.00 sänder vi också, om husmorstrender (a la "hipster eller amish?").

I India land bak Himalayas rand, där händer det konstiga saker ibland

Av två anledningar har jag tänkt på den där gamla Lennart Hellsing-dängan idag.

1. Rebecka skrev på facebook att hon förvandlades till en öl (hon sydde sig en utklädnad i form av en ölflaska). Då tänkte jag att hon skulle dricka upp sig själv, som trollkarlen i sången. Det skedde av misstag, som ni nog förstår, men det har han ångrat i sjuhundra år.

2. Jag har suttit och hetsläst om Indien, dit vi kommit i Global historia nu. Just nu snurrar Company rule och Crown rule och seyposuppror i huvudet. Det händer konstiga saker i Indien (framförallt när britter råkar lägga sig i).

Det var allt. Nu ska jag inte sova, däremot ska jag fortsätta att läsa om Indien. Värdigt sätt att ta upp bloggandet igen efter en ganska så lång tystnad.

Åhhh, Himalayas rand! Har alltid haft en längtan dit. Tintin i Tibet har förstört mitt liv!

Ingen Kissie direkt

Usch, jag är så dålig på att blogga. Jag tror alltid att det ska vara roligt att starta upp en blogg, och så bloggar jag lite, men sen så orkar jag inte mer och då blir det en grej av att jag inte har skrivit på länge och jag vill radera alla inlägg för de är så dåliga, men så väntar jag tills de får ett värde i sig av att vara gamla och dåliga och då kan jag varken radera bloggen eller fortsätta skriva i den. För jag kan inte med att slänga eller ändra på någonting som har det minsta spår av en gammal känsla i sig.

Nu lider sommaren mot sitt slut. I förrgår var det 18 augusti, min mormorsmors födelsedag. Hon dog för sex år sedan nu, och för en gångs skull känns det tidsspannet rimligt. 18 augusti var mitt i sommaren sa hon, men syrsorna spelade så den sjöng ändå på sista versen. Vi var på västkusen i förrgår, Natta och jag hälsade på Rebecka. Det var en verklig sommardag, vi badade och seglade (fastän det gick långsamt), och natten innan nattbadade vi i mareld (och ett jävla rödvinsrus ska kanske tilläggas, efter att vi delat på en box chill out).

Idag är det inte alls sommar längre. Eller, det är regn och kallt, som jag tycker att hela sommaren har varit, men uppenbarligen tycker alla andra att det var en väldigt varm sommar. Jag fattar ingenting. Det känns som om jag levt i en kartong eller nåt. Men det har varit en väldigt bra sommar ändå, det har varit fint att vara i Stockholm, och det var fint att ge mig ut på min lilla resa Berlin-Göteborg-Västkusten som jag kom hem från igår. Och det var fint att bila ner till Skåne med systern.

Här kommer två bilder som får symbolisera den resan:

Johanna solar

Jag är så sjuuuukt nöjd över att ha lyckats fickparkera!!!!!

Om träd

I höst ska jag flytta ifrån det här studentrummet på Rackarberget, in till stan. Det kommer att vara jätteskönt på många sätt och vis, framförallt för att jag slipper dela toalett/kök/dusch, men det kommer också vara sorgligt. Dels för att jag kommer flytta längre från Rebecka och Natta (som ju kommer tillbaka i höst, men då kommer vi inte kunna blinka godnatt med persiennerna till varandra som i höstas, buhu!), men framförallt för det där trädet. Precis utanför mitt fönster står en lönn, som gör så att allt ljus som kommer in silas lite mellan gröna blad och flimrar på bordet och väggarna. Ibland kan man se när småfåglarna hoppar omkring i det. Det är inte klokt hur mycket jag kommer att sakna det trädet.


Träd är så mänskliga tycker jag, med risk för att låta flummig, de har som en egen personlighet. När jag var liten brukade jag gå runt på Olovslundsskolans skolgård och hänga med träden istället för att hänga med de andra barnen (obs, sant). Och så grät jag en hel dag när pappa sågade ner rönnen på vår trädgård, utan att ens säga till.

Om forsfestivalborg, kvalborg och valborg

Är det inte nåt konstigt med världen dessa dagar? Det är kallt i Uppsala, snöar i Stockholm, Usama bin Ladin fångas och själv vaknade jag upp i morse och var bakis för tredje (!!!) dagen i rad. Det är som att allting nyktrar till. Och för min egen del inte (bara) efter alkoholen, utan hela stämningen. Det var lite för kul, lite för varmt, jag var lite för peppad efter att vi hade sänt från forsfestivalen, lite för nöjd med att jag hade storstädat hela mitt rum, blev lite för full på kvalborg (dagen innan valborg alltså, så himla orutinerat), och mitt i allt glömde jag bort att äta och sova (därav mastodontbakfyllan). Men jag hade himla kul, det ser man ju inte minst på bilderna (titta gärna ut genom fönstret och jämför vädret) och på mitt förra blogginlägg, eh.

Här är det alltså torsdag, Malin, Rebecka och jag (med Susanna som moraliskt stöd) sänder från forsfestivalen i Engelska parken:

Å, så fina koftor! Rebeckas bild

Kvalborg, fredagen alltså:

Picknick utanför Susannas hus. Rebeckas bild

Och här har vi kommit till Kalmars, där det var klubb Själen

Och så slutligen, självaste Valborg:

Tidigt på morgonen, (eh, klockan 10 i alla fall), forsränningen!

Vi hejade ju såklart på båten vars byggare vi hade intervjuat på torsdagen: den gröna emun!

Efter forsränningen hängde vi ett tag i Ekonomikumparken, sen skulle jag och Rebecka på mösspåtagningen vid Carolina. Innan gick vi hem till mig för att hämta studentmössor (och dricka gt). Här är jag på topp alltså! Det var vid den här lilla pausen som jag bloggade förresten.

SÖT!

Nu blir det coolt! För Pelle Johansson på UNT fotade oss och den här bilden hamnade på förstasidan!!! (Dock inte så stor bild, faktiskt pytteliten, haha).

PÅ TAKET! Rebeckas bild

"Här börjar saker bli lite märkliga" skrev Rebecka på facebook. Och det blev de. För när vi kom tillbaka från mösspåtagningen bad Susannas kompisar att vi skulle vakta en gitarr, varpå jag börjar spela (alltså, "spela", jag kan inte spela gitarr (eller nåt annat)) Wonderwall och Blowing in the wind (och dessutom sjunga, med min vackra stämma. En liten fågel dog, tror jag) och låtsas att jag är en jobbig gitarrkille. Då dök det helt plötsligt upp en massa riktiga gitarrkillar som slår sig ner och tar över gitarren. Livet är hårt. Så då hoppade vi in genom ett fönster och hamnade på ett tak hos helt okända människor, som ändå verkade glada över att ha oss där. Vi lärde dem Pinocchio (eller Antologi, som Rebecka sa), och lekte på taket ett tag, tills vi gick ned igen, mötte de andra och gick hem till Malin (kvällen slutade med att vi gick till ÖG, men det var tråkigt så vi gick hem igen).

Har man haft så kul i tre dagar är det nog ganska logiskt med tre misärdagar också. Men imorn reser jag till Barcelona och får änligen träffa Nattis igen! Blir till att skruva på peppen igen! (och trycka tillbaka pluggångesten så långt det går).

Valborg...

...är typ roligaste dagen. Det är festivalstämning i Uppsala. Och jag är typ full, fastän klockan bara är halv tre. Herregud.

Påsklov

Vi kommer inte alltid överens, Stockholm och jag. Ofta är hon en riktig bitch och skolboksexemplet på dålig kompis, men i påskhelgen var hon så snäll, så snäll, hon välkomnade mig med sitt soligaste leende och sedan var vi de bästa vänner från onsdagen till måndagen.

Jag har druckit öl på tre ställen (varav två var uteserveringar) med Elsa, gått på en konsert med Gabbi, Elsa, Ylva, Frida och Ärtan (fick äntligen träffa den mannen!), ätit glass på mitt gamla jobb med Isa, haft en påskmiddag med släkten hos mormor och morfar, gått på en fest hos Isa och Rosanna i Mizziz, haft filmkväll med Gabbi och Johanna (Blades of glory alltså<3), gått på en långpromenad längs Strömkajen, Nybroviken och Djurgården och åkt båt med Tove (som svimmade av värmen i Rosendals trädgård! Spänning!!!). Dessutom har jag hunnit med en hel del kvalitetstid (alltså slö-tv-tittande) med systern. Det enda jag inte har hunnit med är att plugga. Någonting. Alls. Äääääsch, det löser sig alltid!

När jag och Tovis promenerade. "Att turistposera i sin hemstad" kallar jag bilden. Fotograf: Tove

Alltså, det här är enda bilden jag hittar på någon annan än mig själv. Glömde kameran i Uppsala, och stjäl helt oblygt Toves bilder från facebook. Tove & jag på väg till Slussen på djurgårdsfärjan!

Spelar det nån roll? Nej kanske ingen. Kanske allt egentligen.

Jag tänkte sjunga nåt för dig igen
och när jag blir för full för att sjunga
kan vi promenera hem
i gbg-regn
Jag flyger högt och det
känns som jag faller igenom igen
Jag vet inte vem jag är, men jag vet att jag är din

Å Håkan! Ingen kan som han vara så svårmodig och naiv, ingen kan sjunga om den olyckliga kärleken, de svikande vännerna och de bästa vännerna som han, och fastän För sent för Edelweiss kom ut när jag var 18 år blir jag så himla berörd av den skivan. Utom Kär i en ängel. Den är tråkig, och jag tror att många andra som älskar Håkan ogillar den låten. Kanske är det som med Martin Kellerman. Han sa sitt sommarprogram för tre år sedan (fyra snart, å herregud) att han kände sig som en av pavlovs hundar, ständigt betingad att må dåligt. Han blir hyllad och älskad av fansen när Rocky är dumpad, olycklig och super, och anses tråkig när Rocky mår bra. Jag undrar om det är samma med Håkan. Jag tror det. Samtidigt tror jag att Håkan har tagit för mycket skit i sina dagar för att bry dig, när folk gnäller skriver han en sån här låt och bara: fuck you!

Jag är inte arg, jag är besviken (på mig själv)

Såhär känner jag mig. Förutom att jag inte slagit nåt jävla tetrisrekord.

Jag hatar såna här dagar, när det är fint väder ute, men man sitter ändå inne, för att man måste ju plugga. Snart. Alldeles strax. Ska bara kolla det här innan. Och det där. Och kolla den här bloggen. Och så går det ett tag, man blir för hungrig för att plugga men man borde ju inte fixa middag innan man ens har BÖRJAT, och så är man tillbaka igen. Men efter det här inläggen SKA jag bara stänga av datorn och sätta igång. Tror jag...

Ni kan få två random roliga bilder för att kompensera för det jobbiga inlägget:

Bild snodd från Rosannas tumblr för länge sen. Om jag skulle plastikoperera mig skulle jag LÄTT gå till den mannen.

En torsdag för kanske tre veckor sen, när jag och Rebecka var på Stocken för första gången. Det var, hör och häpna, jättekul!!! (Bild tagen på damernas).

Om du inte orkar läsa ett långt inlägg om min frisyr behöver du inte läsa från och med nu

Jag var ju hos frisören i fredags som sagt. Med ett... ganska så tråkigt resultat. Kolla bilden jag tog nyss:

Drack sista slurken flädersaft också, som stått på min hylla sen i vintras. Det kändes som en sån dag.

I alla fall. Innan jag gick till frisören var jag ändå ganska nöjd, men hon ville klippa upp mitt hår och så började hon säga att mitt hår var för torrt och låta arg så jag vågade inte riktigt säga emot (frisörstory of my life). Men just nu känns håret så himla gammalt, jag har liksom sett ut såhär så många gånger förr, det känns tråkigt, fel längd och dessutom känns det som en liten hint av hockeyfrilla. Så jag plockade fram alla kreativa talanger jag kunde uppbåda, ifrån nån liten vrå längst inne i mitt inre, och ritade en liten bild så att man ska förstå vad jag menar:

Ah, mästerligt!

...så nu börjar jag fundera på att kanske ta till stora saxen och kapa allt. Eller nästan allt. (Om inte annat blir det ju så himla mycket bekvämare att tvätta håret då). Så här såg jag ut första gången jag klippte kort hår, när jag var 16:

Lägg märke till den logiska luckan: Jag trycker ner de där grejerna som hemtelefoner har och pratar alltså inte i telefon. Aha! Fotograf: Lina!!! (Saknar den telefonen förresten, men inte ringsignalen.)

Och såhär såg jag ut för typ exakt ett år sedan, när Gabbsan, Ellinor och jag gick till KGB och drack rysk öl:

Ehm, både jag och Ellinor var ju ganska suddiga här, men man ser frisyren bra!

Hur ska jag ha mitt hår!? Snälla Gud/KP hjelp!

Spara och slösa

Fantastiska Lina Neidestam har gjort en Spara och Slösa-parafras, med Zelda i rollen som Slösa (såklart). Det hela är jätteroligt, som vanligt.


Linas blogg: http://linakanritafint.blogspot.com/

Jag minns Lyckoslanten väldigt tydligt. Jag var typ den enda som tyckte att den var rolig eftersom de alltid hade olika artiklar om historia. Minns speciellt en om Karl XI och slaget som gjorde Skåne svenskt för all (?) framtid. (Jag vill minnas att jag gillade Spara och Slösa också, mest för att det var, ungefär, serier, och såna var ju per definition roliga).

Det är kul att tänka sig att jag inte ändras någonting på över tio år. 1999: jag sitter i soffan i vardagsrummet på Thaliavägen och läser Spara och Slösa och artiklar om skånska kriget. 2011: jag sitter i studentrummet på Rackarberget och läser Spara och Slösa-parodier och böcker om skånska kriget.

Så himla lättköpt

Idag när jag var på affären såg jag att Ben & Jerry's hade en ny smak - rädda ishavet eller nåt. Med en söt säl på. Mer än så krävdes liksom inte för att jag skulle köpa den (plus att det verkade vara värsta chokladextasen).

Kolla sälen!

Äkta modeblogg - webcam och ny frisyr också. Klippte mig idag. (De plattade håret och jag känner mig alltid lite som en annan person med rakt hår. Bim sa en gång att jag såg ut att heta Lisa i rakt hår).

Apropå att jag helt okristiskt köpte glassen (typisk grej - döva dåligt miljösamvete genom att konsumera saker som inte är bra, men lite mindre dåliga. Bäst hade det naturligtvis varit för miljön om jag inte alls köpt glass) så tänkte jag på en artikel jag läste för nåt år sen i svd, om hur företag bygger sina varumärken. Om t.ex. Burberry som hade failat eftersom en massa fotbollshuliganer hade tagit över deras mönster och märke, och hur de verkligen jobbade emot det, och som lyckat exempel hade de Fjällräven, som jättemedvetet bygger en bild av sig själva som naturnära och med hög kvalitet. Minns ni när Erlend Loe i Naiv. Super. listar företag han gillar? (Jag minns att han hade med Volvo och Ikea på sin lista.) Därför kommer äntligen... tam ta ta:

Mina listor!

Företag/affärer/märken jag gillar/känner förtroende för

- Barnängen
- Fjällräven
- Top shop
- Ben & Jerry's (haha)
- Spendrups (bara för att jag har jobbat där)
- Filippa K
- All slags second hand (även om man ibland kan bli sjukt irriterad över t.ex. Myrornas priser - kom igen, 65 kr för en gammal tröja från Gina Tricot av dålig kvalitet?!)
- Mulberry
- Lush
- Gustavsberg

Företag/affärer/märken jag ogillar/inte känner förtroende för

- Apple
- Eldorado
- Nestlé (men de nästlar - hehe - ju sig in överallt så de är svåra att undvika)
- All glass som inte är hemmagjord/Ben & Jerry's/från mitt gamla jobb Glassbaren (<3)

Företag jag egentligen inte har förtroende för, men som gör billiga och fina saker så jag köper i alla fall:

- H&M
- Ikea

NU VARE SLUT PÅ LISTORNA!

Vad gillar/ogillar ni för företag, kära bloggläsare?! (alla, typ, två).

Till Natta, som är min första läsare!

Till Nathalie ger jag den här fantastiska filmen: (eftersom hon delar min överdrivna fascination för havsdjur).

http://svtplay.se/v/2356651/naturfilm/valpatrullen

Den handlar om några jättesnälla/coola australiensare som åker runt längs kusten och räddar knölvalar som har strandat eller fastnat i fiskeredskap. OBS, den är sorglig också!

Så här trodde Olaus Magnus att valar och späckhuggare såg ut på 1500-talet (tror jag?)

Så dök den upp till sist...

...den stora kärleken.

Nä. Jag bara skojar. Jag talar naturligtvis om magsjukan. Ända sedan jag flyttade in i det lilla korridorsrummet med delad toalett har jag varit livrädd för detta. För jag vet ju att den dyker upp, förr eller senare. Så länge jag kan minnas har jag blivit magsjuk minst en gång per år, oftare när jag var liten.

Och nu är det över. Det var väl inte så illa? En natt och en morgon av kräkningar och feberyra/feberdvala (feberdrömmarna var ganska roliga, jag trodde hela tiden att jag var med i ett radioprogram som liksom började rapportera "ojoj, nu mår hon illa igen", antagligen för att jag sänt radio samma dag) och sedan klart.

Nu är jag mest uttråkad för att jag inte får gå ut inom 48 timmar efter att jag känt mig frisk (jag blev tillsagd det på skarpen av en sjuksköterska på vårdguiden när jag ringde), och ändå pallar jag inte ens gå ut i köket.

Just det. En till jobbig sak. Min lampa uppsatt med häftmassa har till slut gett upp. Inte lampan alltså, men kluddkonstruktionen. Jaja, även det var väl en tidsfråga.

Om jag kunde gömma mig under vingen på gråsparven när hon sjunger

Jahapp.

I tvättstugan ett hus bort har jag en stortvätt på gång, bredvid mig ligger en bok om nordens historia som borde läsas, men här sitter jag och startar min fjärde (femte?) blogg. Under namnet gråsparven. Min gamla mailadress är ju grasparven_89, och jag har alltid viftat bort namnet med att jag ju var 13 när jag skaffade den. Men nu sitter jag alltså här, över tjugo, och väljer samma namn. Då får jag väl ta och stå för det också.

Namnhistorian är egentligen ganska krånglig. Jag hade registrerat saraanneelisabet på både blogg.se och blogspot.com (och jag vill inte fortsätta på dem eftersom jag tycker att de är fina tidsdokument och jag vill behålla dem som de är, trots att de är minst sagt dåliga), sarulf hette min allra äldsta blogg på blogg.se (som jag tagit bort) och det visade sig att jag även nån gång långt bak i forntiden registrerat sarulf på blogspot.com också (utan att blogga där). Så jag raderade den för att kunna registrera om den under rätt mailadress, men så funkade det såklart inte. När jag tagit bort den gick namnet inte att använda igen. Och så tänkte jag att jag inte har nån fantasi, och jag brukar ju alltid heta antingen saraanneelisabeth eller sarulf, och jag orkar inte komma på nåt annat. Så då fick det bli den lilla gråsparven. Igen. Hej gamla Sara!

Foto av Steve Dahlfors. Fin fågel!

Gråsparvar har faktiskt trots allt varit min favoritfågel sedan jag var 5 år och började på sexårs, avdelningen Sparvarna.